tisdag 25 juni 2019

Historiskt sminkning med modernt smink

I några år nu så har jag tillverkat eget smink efter 16- och 1700-talsrecept. Resultatet har varit mycket lyckat, men eftersom inte alla har lust att göra sitt eget smink, så kommer här en liten guide hut man gör en sminkning lämplig för 16- och 1700-talet med modernt smink.

Sminkningar under den här tiden var ganska enkla; man strävade efter ett så blekt ansikte som möjligt. Till det fanns det ett flertal vita pigment med olika täckningsgrad. Blyvitt var det mest täckande, men man kunde också måla sig med vismuth som är vitt med ett metalliskt skimmer, rispuder eller pärlpuder, som jämnar ut och ger en viss blekhet, utan att vara täckande. Man kunde också applicera sminket på olika sätt, vilket också påverkade hur täckande vitsminket blev. Utblandad med väska för den ultimata blekheten, blandat i fet kräm, eller bara pudrat. Jämför tex sminkningen mellan de här två 1600-tal sminkningarna som båda är gjorda med historiskt smink, men med olika pigment och appliceringsmetod. Den första är gjord med blyvitt substitut (like delar Titandioxid och rispuder) blandat med rosenvatten. Den andra är gjord med pärlpuder som pudras på. Sm ni ser så ser de väldigt olika ut!




Mer information kan man hitta här.

Rouge var oerhört populärt, och fanns i en mängd nyanser, ofta kallt röd, varmt tegelröd eller brunröda nyanser. På 1600-talets så applicerades pudret i allmänhet ganska lågt ner på kinderna, under 1700-talet mer mitt på kinderna. Det kunder applicerats i mängder, eller bara som en lättare rodnad. Det kan vara värt att veta att de porträtt man ser med damer som har extremt mycket rouge nästan alltid är franska hovdamer- kraftigt rouge var en del av den franska hovdräkten och obligatoriskt.

Läpparna målades ofta med samma smink man använde till kinderna. Många tror att man målade munnen mindre än den var, men det är en missuppfattning. En liten mun var ett skönhetsideal, men man sminkade inte ner den utan målade läpparna efter dess naturliga form.

Ögonsmink användes i allmänhet inte. Man kunde måla ögonbrynen i svart- återigen så målade man sina naturliga bryn och följde dess naturliga form. Långa mörka ögonfransar var ett ideal, men det fanns inget speciellt smink för det. Det finns dock en del indikationer på att damer kunde använda samma svarta smink på fransarna som till ögonbrynen. Under 1600-talet användes ibland ögonskugga i brunt eller brungrått. Då lade man skuggan över ögonlocket och tonade upp det mot ögonbrynen, utan några skarpa avgränsningar.

Många använde allt smink jag nämnde här ovan, men porträtt ger en ganska stor variation. Bleka ansikten utan rouge, eller målade läppar eller ögonbryn. Lägre klasser, och många män, använde bara rouge. smink var dock unisex, och män i överklassen kunde ha like mycket smink som damer, även om det inte var lika vanligt.

Historisk sminkning med modernt smink


  1. Solskydd. Många historiska evenemang äger rum utomhus, och väljer man en hög solskyddsfaktor och en produkt med zink, så blir man lite blekare bara av den. Kanske tom tillräckligt .
  2. Primer. Det här är inte nödvändigt, men en primer jämnar till hudtonen och får smink att hålla sig längre. Väljer man en gröntonad så hjälper det också till att ge en blekare hudton.
  3. Underlagskräm. Det finns vita underlagskrämer, och det kan man välja om man vill vara väldigt vit. Men en nyans i din egen hudton, eller bara lite ljusare, fungerar också.
  4. Concealer. Inte heller nödvändigt, men har man finnar, pigmentfläckar eller mörka ringar under ögonen så kan man använda concealer för att ytterligare jämna till hudtonen.
  5. Rouge. Välj en klart röd färg i en kall eller varm nyans, eller en klarrosa. Krämrouge appliceras på det här stadiet, puderrouge använder man efter att man pudrat ansiktet.
  6. Puder. Klappa in ordentligt med löst puder och borsta bort överflödet. För damer gäller det här också hals och urringning. Pudret ska var vitt, inte translucent. Flera kommersiella märken har vitt puder i sortimentet, men man kan också köpa vitt sminkpigment. Titandioxid ger mest täckning, men vilket vitt puder som helst går bra.
  7. Måla ögonbrynen i svart eller mörkbrunt. Det finns massor med olika produkter för ögonbrynen, så använd det du tycker bäst om. När det gäller ögonfransarna så kan det vara svårt att släppa mascaran, men mascara ser alldeles för stelt och onaturligt ut. Man kan färga ögonfransarna istället om man vill ha dem mörkare. En annan variant är att smeta lite vattenlöslig mascara mellan tummen och pekfingret och sedan dra fingrarna över fransarna. De blir mörkare, men ser inte målade ut.
  8. Läpparna. Moderna läppstift är alldeles för täckande, så välj ett färgat lipbalm eller en liptint i stället. Har man bara läppstift tillhanda så applicera med lillfingret, bit av och ta ett lager lipbalm över. Samma färgskala som till rouget.
  9. Skönhetsfläcken. Inte ett måste, men definitivt en del av både 16- och 1700-talets skönhetsideal. Dessa var aldrig ditmålade, utan tillverkade av sammet eller siden. Har man en skarp sax kan man klippa till sina egna, men en snabb budgetvariant är att använda en vanlig hålslagare och stansa hål i svart papper. Hårdstärkt sidentaft kan också fungera att stansa hål i. Använd lim för lösögonfransar att sätta fast dem med.
  10. Överkurs. En skimrande hy var populärt, och det är enkelt att återskapa om man vill ha den looken. Applicera en strobkräm med en kall eller pärlemorskimrande ton efter underlagskrämen, men innan rouge och puder. Eller använde ett vitt puder med skimmer i. Man kan också köpa vitt sminkpigment med vismuth eller mica i (vismuth är mycket vanligt i smink, men också något många är allergiska mot. Mica är ett säkrare alternativ). Man kan naturligtvis använda både strobkräm och skimrande puder för extra glansighet.


Och som ett exempel, här är en sminkning gjord med moderna produkter. Fotot är inte redigerat på något sätt.



Solskyddsfaktor: ACO för ansiktet. Primer: Smoothing Filler Make-Up-Base från Collistar. Underlagskräm: M Perfect Cover BB Cream SPF42 i Light Beige från Missha. Strobkräm: Från Nyx, slut hos producenten. Rouge: Krämrouge i kallt rosa från Nyx, också slut. Puder. Pärlpuder inköpt från ett företag som säljer sminkpigment. Pärlpuder skimrar inte, men reflekterar ljus bra, vilket gör att huden ser slätare ut. Läppar. Water Lip Staint från Clarins i nyansen Red Water. Deras Rose Water skulle också fungera bra. Ögonbryn: Mörkbrunt ögonbrynspuder så gammalt att märket nöts bort.



onsdag 6 november 2013

Gustav Adolf-dagen


Har ni fått någon bakelse? Det jag lyckades komma över såg snygg ut, men smakade inte så fantastiskt faktiskt. Varför man egentligen äter bakelser i dag är frågan, bakelsen lär ha introducerats av Bräutigams konditori i Göteborg i början av 1900-talet i alla fall.


Det finns givetvis mycket att fördjupa sig i när det gäller Gustav II Adolf. Jag tänker skriva några rader om de ettbladstryck som producerades för att sprida en viss bild av kungen och svenskarna i samband med att Sverige inträdde i tyska kriget (alltså det vi kallar 30-åriga kriget, men så kallades det ju inte medan det pågick). Jag länkar till bilderna, eftersom de inte är fria att använda. 1629 bekräftade riksdagen ett tidigare beslut i sekrets utskottet att Sverige skulle inträda i kriget, och året efter, i slutet av juni 1630 landstiger kungen i Tyskland. Vad syftet och målen med att delta i kriget var har diskuterats, men självklart handlar det om makt, territorium och att utvidga stormakten. Det blev viktigt att sprida en bild av kungen i Tyskland, och det producerades en mängd så kallade ettbladstryck. Det var ”affischer” i ganska stort format som var avsedda att sättas upp och spridas på olika sätt. I regel har de en bild och någon form av text i strofer under. Texten förklarar olika delar av bilden, och kan vara på rim. I någon fall kan det stå att den kan sjungas till valfri melodi.

Bild i samma stil som ettbladstrycken, från första upplagorna av Nordisk Familjebok, Wikimedia Commons.

Ett intressant fall visar Gustav II Adolf i mitten av bilden, och sedan en uppdelning av kyrkan i ”den goda” lutherska delen, och ”den dåliga” katolska delen. Det är ju inte så förvånande, men det överraskande är att medan den sjuhövdade hydran (ett bibliskt monster) anför den katolska sidan är det jungfru Maria som avbildas högst upp på den lutherska sidan. Rakt ovanför kungen syns Gud.
 Gustav Adolf, Maria och hydran


Den sjuhövdade hydran förekommer på fler bilder. Bland annat på den bild som visar  Gustav Adolf vid Augsburg. Bilden visar hur kungen på en höjd utanför staden står med lyftat svärd. Han har redan kluvit syndabocken med sitt avlatsbrev i tu, och nu ska han just hugga av hydrans sista huvud. Monstrets svans ringlar sig ut på en slätt, genom München och vidare söderut. Man kan förmoda mot Rom. Titeln på planschen är ”Die durch Gottes Gnad erledigte Stadt Augsburg”, dvs ”den genom Guds nåd befriade staden Augsburg”. Bakgrunden var att staden under kriget med alla konfessionella spänningar haft en relativt gynnsam situation, men 1629 kom ett edikt försämrade för de protestantiska invånarna. När den svenska armén kom 1632 mottogs de som en slags befriare, och rådet i Augsburg skänkte t ex kungen en mycket dyrbar gåva. Det s k Augsburgska konstskåpet, som i dag kan beses på Museum Gustavinaum i Uppsala.

Apropå bakelser, det finns ett till synes egendomligt tema på några av bilderna. Det handlar om konfekt och om en bankett. Det här rör sig om en episod i samband med slaget vid Breitenfeld, och det finns en koppling till belägringen av Magdeburg. Den katolske fälmarskalken Johan Tserclaes Tilly belägrade Magdeburg, som hade lovat stöd till svenskarna. Under belägringen satte soldater eld på delar av staden och ett stort antal civila dog, detta kritiserades mycket och Tilly blev föremål för kritisk propaganda från svenskt håll. Det sades också att han i stället för att förbereda sina trupper inför slaget vid Breitenfeld hållit en påkostad bankett, därav temat konfekt och bankett på flera bilder. Det finns också en ordlek som görs med utgångspunkt från detta, det latinska ”confectus est” används, både anspelande på konfekt och på att det kan betyda ungefär ”slagen” eller ”slagen på flykten”. Något som förstås passade svenskarna som stort vann slaget vid Breitenfeld. Konfektbild1 Konfektbild2

Planers samling

Den som är intresserad av fler ettbladstryck kan leta på Uppsala universitetsbibliotek. Där finns en stor sådan samling, större delen av den kommer från en 1800-talssamlare som heter Oskar Planer. Många av bilderna hittar man via bilddatabasen, med hjälp av Bildsök.

Mitt intresse för dessa bilder kommer sig av att mitt förra avhandlingsprojekt till stor del handlade om dessa bilder och den svenska propagandan i samband med inträdet i tyska kriget. Nu har jag bytt ämne, och skriver om något som är för modernt för den här bloggen; hushållet von Linné.

tisdag 5 november 2013

Guy Fawkes Night


Nu i novembermörkret är det två märkesdagar på rad, båda med 1600-talsanknytning. De flesta svenskar är säkert bekanta med Gustav Adolf-dagen 6/11, men nu blir det ännu mer engelskt 1600-tal. För i dag, 5/11, är det nämligen Guy Fawkes night, även kallad Bonfire night, Plot night eller Firework Night. Dagen, och kanske särskilt kvällen, firas till minne av en händelse 1605 som involverar just denne Guy Fawkes, och ett antal andra. Det hela handlar om en konspiration som syftade till att spränga det brittiska överhuset i Westminster palace, och om hur konspirationen avslöjades.

Platsen för konspirationen, Westminster. Fast nu är det inte samma byggnader kvar.

Guy Fawkes själv föddes 1570 i York, och han konverterade till katolska kyrkan och ägnade sig under resor åt att söka stöd för ett katolskt uppror i England. Han provade både i Nederländerna och England, och lyckades inte så väl. Han träffade dock Robert Catesby, som kom att bli en av ledarna för sammansvärjningen. Syftet var att spränga överhuset, döda kung James I och sedan starta ett uppror och kidnappa kungens dotter Elisabeth Stuart och göra henne till drottning. Det hela skulle ske i samband med parlamentets öppnande 5 november 1605. Konspiratörerna lyckades hyra ett källarrum precis under överhuset, och under sommaren 1605 börjar man fylla detta med kruttunnor. Guy Fawkes hade uppenbarligen ett visst ansvar för själva krutet och när riksrådet fattat misstankar och beordrar undersökning av valvet 4 och 5 november finner de Guy Fawkes som vakt för krutet. Han arresteras omedelbart, men uppger en falsk identitet. Efter några dagar av förhör och under tortyr bekänner han sin medverkan i konspirationen. En mycket skakig namnteckning finns på bekännelsen, och det förmodas att han skriver så skakigt på grund av den tortyr han utsatts för.


Guy Fawkes två namnteckningar, den översta mycket svaga på den första bekännelsen, den nedre på som från några dagar senare. Originalen finns i National Archives, här
och här

De övriga konspiratörerna, 12 personer, blir antingen dödade eller arresterade. Åtta av dem överlever till rättegång, där de döms till döden. Konspirationens ledare Robert Catesby dödas i samband med att han ska gripas, liksom Thomas Percy. De begravs, men senare beordras att kropparna ska grävas upp och halshuggas vilket också sker. Guy Fawkes avrättas 31 januari 1606, som den siste av de åtta konspiratörer som under två dagar miste livet på två olika avrättningplatser i London. Det konspiratörerna ville åstadkomma var ett katolskt England, de lyckades alltså inte, snarare blev lagarna hårdare mot alla som inte var medlemmar av engelska kyrkan. James I:s sonson James II kommer att konvertera till katolska kyrkan, men det är han som sedan tvingas lämna England i det som kallas ”den ärorika revolutionen” 1688.

Konspiratörerna. Wikimedia Commons, original National Portrait Galleries

Guy Fawkes har ett blivit ett slags dubbel symbol och föremål för firande. Folk uppmanades omedelbart att fira att kungen klarat sig, och det genom att elda brasor. Traditionen att elda upp en figur som föreställer Guy Fawkes har också uppstått under 1600-talet, men även andra figurer eldas. När James II konverterar till katolska kyrkan förekommer t ex påven, och i modern tid har t ex figurer föreställande Margret Thatcher eller Ronald Reagan förekommit. Guy Fawkes har också blivit en symbol för ett rättmätigt motstånd i vissa grupper. Nätverket Anonymous som bl a protesterar mot dataövervakning och Occupy-rörelsen som protesterar mot ekonomiska orättvisor har båda använt en mask som föreställer Guy Fawkes. Båda rörelserna har blivit inspirerade av serieromanen V för Vendetta.
Guy Fawkes mask av den typ som vissa protestgrupper använder. Wikimedia Commons

I Storbritannien i dag är nog Guy Fawkes night, eller Bonfire night mest en festkväll, lite lik vår Valborgsmässoafton. Man samlas vid stora eldar, figurer eldas, det är fyrverkerier, kanske tivoli, man samlas på puben efteråt eller hemma med vänner och äter och dricker gott. Det finns också flera rim och ramsor som hör i hop med dagens ämne, den mest kända är säkert denna: Remember, remember the fifth of November, Gunpowder, Treason and Plot. I know of no Reason why the Gunpowder Treason should ever be forgot.

Bonfire Night i Portslade, Brighton, 1987. Ett skepp eldas. Foto: Annika Windahl Pontén

Och två detaljer till kan jag inte låta bli att nämna i samband med denna historia;
-den Fenix-fågel som förekommer i Harry Potter böckerna är döpt efter till Fawkes efter Guy. Detta eftersom han då och då ”exploderar” för att återfödas ur asken.

-kungen som man konspirerade mot, James I, var gift med en dansk prinsessa: Anna av Danmark. När deras dotter Elisabeth (hon som skulle kidnappas) gifter sig med Fredrik av Böhmen 1613 sätts flera magnifika maskspel upp. Ett av dessa har jag varit med och satt upp på Uppsala stadsteater, The Lords Masque. 1996. Fredrik är sedan den kung som kallas Vinterkungen och händelserna kring honom är starkt kopplade till 30-åriga krigets utbrott 1618. Men det är en annan historia.  

fredag 1 november 2013

Lite mer England

Nu har jag varit en sväng till i England. Det var inte riktigt en resa som hade 1600-tal som tema, men jag tänkte ändå dela ett par bilder från resan. Vi besökte Harry Potter Studios i Leavsden, och det slog mig att det finns en hel del 1600-talsinspiration i både kläder och miljöer i filmerna. Det är nog ingen slump, såvitt jag förstår tänker sig J K Rowling att häxor och trollkarlar dolde sig för resten av samhället under 1600-talet och de har en viss förkärlek för historiska stilar när det t ex gäller kläder. Det finns ju också spöken och de har de kläder som de bar när de dog.
Titta t ex på Sir Nicholas här (Nearly Headless Nick, Gryffindors husspöke)

Huset Harry bodde i innan Voldemorts attack, då han bodde med sin familj i Godric's Hollow, är ett klassiskt brittiskt korsvirkeshus.

Det förfallna huset i Godric's Hollow

Slutligen från Harry Potters värld; ni har väl tänkt på att "The Fat Lady", damen på det porträtt som vaktar ingången till Gryffindor-tornet, i alla fall i första filmen har en rätt så snygg 1600-talsklänning:

"The Fat Lady" 

Så lite "äkta" 1600-tal. Vi hann med en kort tur på Victoria&Albert Museum. Det är, som många av er säkert vet, en guldgruva för konsthantverk, stil, material och tekniker. I många avdelningar får man fotografera och skissa, dock inte riktigt överallt (t ex får man inte fota i den permanenta smyckesutställningen). Ibland finns en del 1600-tal i den modehistoriska utställningen, dock inte denna gång. Jag råkade få syn på några miniatyrbyster i elfenben som jag tyckte var mycket fina. 

Damerna är från vänster: drottning Sophia Amalia av Danmark, tillverkad av Joachim Henne, Tyskland, 1663-1700, okänd kvinna signerad Carl August von Lücke (1663-1730), Tyskland samt grevinnan Friedericke Amalie von Schleswig-Holstein-Gottorp (?) tillverkad av Joahcim Henne (verksam 1663-1707).

torsdag 17 oktober 2013


Gallery of Costume, Manchester

I juli 2013 var jag på världens största vetenskapshistoriska kongress, ICHSTM (International Congress of History of Science, Technology and Medicine). Den handlade i och för sig inte så mycket om kläder, men det fanns absolut sessioner som var intressanta även i anslutning till ett dräkthistoriskt/textilhistoriskt perspektiv. Jag gick bl a på en som handlade om familjens och hushållens betydelse i vetenskapshistorien, och en som handlade om olika sätt att i praktiken återskapa historiska, vetenskapliga experiment. Jag såg också en grupp som gör en slags dramatiserade vetenskapshistoriska föreställningar, mestadels för skolor. Där handlar det dels om att ge en bild av dräkt och stämning från tiden, men också om att problematisera hur vi förhåller oss till vetenskaplig auktoritet. Här kan man läsa mer om de dramatiserade föreställningarna; en av dem handlar om 1600-talet. Den jag såg hette "The Tables turned" http://www.bshs.org.uk/category/outreach-and-education/outreach-and-education-projects


Manchester har också haft en enormt viktig roll som produktionsplats för textilier, inte minst under 1700- och 1800-talen. På stadens industri- och vetenskapshistoriska museum Museum of Science and Industry kan man t ex se all tänkbar utrustning som fanns i textilmanufakturer och textilindustrin. En sak jag började fundera över, men som jag inte hunnit ta reda på svaret till är frågan om det bara är i Sverige som vi har en tygkvalitet som bennämns just ”manchester”. På engelska heter det ju något helt annat (corduroy). 

Det finns också ett dräkthistoriskt museum, Gallery of Costume i Manchester. Det fanns dels en permanent utställning, och några tillfälliga. En av de tillfälliga ägnades Dior, och innehöll både plagg och foton. 

En del av museets samling kommer från samlaren och dräkthistorikern C Willett Cunnington. Han skaffade mängder av plagg, främst från 1800-talet, visade upp dem, föreläste och skrev böcker. Ursprungligen var han läkare, liksom hustrun Phillis och tillsammans ägnade de sig mer och mer åt dräkterna. Inte sällan visades plaggen på levande modeller. Cunningtons dräkthistoriska teorier har kritiserats mycket, han drog starkt psykologiserande, generella slutsatser som kvinnans roll i kulturen med utgångspunkt för hur han tolkade kläderna. Cunnington var mestadels fokuserad på stilmässig utveckling, och den satte han alltså i relation till kvinnors känslor och position i samhället. 

Costume Gallery ligger i en vacker 1700-talsbyggnad, Platt Hall, och det finns en del plagg som använts av husets ägare under 1700-talet i utställningen. Bland annat skor och västar. 


Västen ovan och skorna har tillhört Thomas Worsley (1739-1809), ägare till Platt Hall.

Jag tittade lite extra på 1600- och 1700-talsdelarna av utställningen. 1600-talsdelen hade visst fokus på broderi och dekoration. Bland annat visades ett intressant projekt där ett klänningliv (bodice) återskapats endast digitalt. Det rörde sig om ett ganska i skärningen ganska typiskt 1660-talsliv, men med ett ovanligt broderi där svarta pärlor och paljetter broderats i fjädermönster.


Överst syns originalet, den under bilden visar den digitala rekonstruktionen.

Ett annat plagg med vackra broderier var en italiensk, långärmad tröja med långa skört. Den har broderi med s k "scroll"-mönster, dvs slingrande, täta blomornament. Lite liknande sådana man kan se i medeltida handskrifter.


En annan dekorationsteknik som visades var en sen 1600-talströja i målad bomull, det var monokromt bemålat i ett mönster som mycket liknade svartsticksbroderi. Bilden blev väldigt mörk, men det är så pass intressant att ni får den ändå:


Det fanns även en vit broderad damtröja, av lite tidigare modell. Förutom ”scroll”-mönstret med blommor var även paljetter påsydda. Denna gick det även att fota bakifrån, men givetvis genom glaset så ni får stå ut med lite reflexer.


Tröja i vitt siden med broderier, vy bakifrån och framifrån.

Det fanns också lite mindre plagg och accessoarer som kragar, med exempel på de ”bollar” som kan avsluta snörband och andra band. Spetsarna är som ofta vid denna tid mycket arbetade, vackra och välgjorda.



 Utställningen innehöll också ett rött benat liv i satin, daterat till 1620-40-tal. Livet, eller korsetten, är snört i fram. Det kan hända att detta var gjort för att synas eftersom det är dekorerat och just rött.  


Som avslutning blir det något som inte just är 1600-tal, men snarare en installation av en konstnär som heter Susie MacMurray, betitlad "Widow". Det är en klänning, i drygt naturlig storlek, som består av "adamantium spikes" på nappa. Den var fantastisk tycker jag!


Har ni vägarna förbi Manchster är museet väl värt ett besök! Det fanns också ett litet café med gott te och goda, hembakade kakor. 


måndag 26 augusti 2013

Sy en 1630-talsklänning, del 2: Mönstret


Att ha ett mönster är bra och vill man inte rita upp det själv så finns det hör mönstret från Reconstructing History.

Man kan också inhandla det från Handelsgillet. Själv så gör jag mina mönster själv. Då kan man förstora upp mönstret rakt av ifrån boken och sedan göra ändringar i passformen. Men eftersom jag har ett redan inprovat mönster för en 1700-talskorsett så valde jag att använda det som grunden till mitt mönster. Det kanske låter lite underligt, men basformen på snörliv höll sig ganska konstant från slutet av 1500-talet och 200 år framåt. Min 1790-talskorsett slutar strax ovanför midjan som det här 1600-talslivet och vinkeln på axelbandet är rätt. Så jag ritade helt enkelt upp halva korsetten på papper och använde det som bas. Originallivet har mindre mått än vad jag har, så även om jag utgick från dem, så litade jag mest på vad jag tyckte så rätt ut.

Det ”nya” mönstret är de svarta linjerna originalmönstret är den prickade blå. De blå och röda partierna ska dubbleras med tagelväv av två olika kvalitéer. Eller rättare sagt, så är det i originalmönstret. Eftersom jag bara hade en sorts tagelväv hemma så använde jag samma linnekanvas som foderlivet är gjort i. Detta innebär att livet har två, tre eller fyra lager tyg och dessutom extra bening.


Jag gjorde ett fel när jag ritade upp mönstret och det är att jag placerat snörningspanelen kant i kant med framstycket. Tittar man ordentligt på mönstret och på röntgenbilderna så ser man att snörningspanelen är lagd ovanpå framstycket och fastsytt ungefär där de snedställda bene är. För min del så spelar det mindre roll eftersom jag ändå måste göra ändringar fram för att få till en bra passform. Snörningspanelen är nämligen på tok för låg för att ge något som helst byststöd. Som jag nämnde i förra inlägget så bars det antingen en separat magplatta eller ett snörliv under, men eftersom vi är ute på spekulationsmark i vilket fall som helst så beslutade jag mig helt enkelt att förlänga framstycket och höja det i stället för en separat snörningspanel. Samt att bena upp det ordentligt, eftersom jag är storbystad och behöver stödet.



Första provningen:



Var snälla och ignorera den skrynkliga, skeva och felvända särken,

Bakstycket behöver göras smalare och axelbanden kortas.

Andra provningen, nu med ben och förstärkta partier. Livet är hopsytt för provningen, men de sömmarna ska sprättas upp och kläs med yttertyget innan det sys hop permanent. Benen är plastvalben inköpt på rulle. De är mycket smalare än originalets valben, så jag har sytt flera beningskanaler i stället.


Fortfarande en aning för vid över ryggen.


I nuläget så är livet inte helt åtsnört fram, vilket är medvetet. Erfarenheten har lärt mig att det kommer att gå så småningom och sitter det för bra nu så kommer det att bli för stort så småningom.


Riktigt så urringat när klänningen är klar kommer det inte att bli. Yttertygets magplatta ska benas upp och ger då lite extra stöd och det kommer också själv grundlivet att göra när den snörts åt ordentligt.

Yttertyget är i lila taft med rosa skimmer. Det syns inte riktigt här, men här är i alla fall yttertygets förlängda delar. Sex kilar ska sys i för extra höftvidd.

 
Här syns det rosa bättre, men har en kallare ton i verkligheten.

 


 
Nu ska yttertyget monteras på foderlivet, sedan så ska ärmmönstret ritas upp.

fredag 23 augusti 2013

Sy en 1630-talsklänning, del 1: Planering

Efter avslutad skjorta så återvänder jag till min egen garderob och det är dags att ta itu med klänningen. I normala fall så skulle jag ha gjort ett snörliv, men jag har valt att sy min klänning med det här livet som förlaga:

Liv i silkessatin med ett slitsat mönster och uddslagna kanter. Victoria and Albert Museum



Det är daterat till 1630-talet och man kan hitta mönstret till den i både i Norah Waugh’s The Cut of Women’s Clothes och Seventeenth-century Women’s Dress Patterns, Book 1 av Jenny Tiramani och Susan North. Den sistnämna boken är att föredra, där finns mönster, sömnadsbeskrivning och rikliga mängder med bilder. Det fina med det här livet är att den har ett  inbyggt snörliv den har ett inre dubbelager av linnekanvas, ytterligare förstäkt med tageltyg och valben.

Den här stilen var populär under hela 1630-talet och bestod av det jackliknande livet, en magplatta och kjol. Den kunde varieras med mer eller mindre dekorationer och olika varianter av krage och manschetter. Vidden över höfterna skapas med hjälp av kilar, men ibland tycks man bara ha lämnat den med slitsar, så att det ser ut som flikar i stället.
 
Buren utan krage och med särkens ärmar uppvikta som manschetter.

Greveparet av Bedford av Anthony van Dyck
 Henrietta Maria av Englan, Karl I drottning, blev avbildad i den här typen av dräkt flera gånger.


Henrietta Maria av Anthony van Dyck, 1632
Henrietta Maria av Anthony van Dyck

Henrietta Maria av Anthony van Dyck, 1633

Grevinnan av Elgin av Cornelius Johnson, 1638

Adelsdam, Daniel Mytens skola

Själv blev jag väldigt förtjust i den här versionen:

Grevinnan av Carnarvon av Anthony van Dyck, 1633-35

Jag har funderat en del på om det är en vit magplatta eller särken man ser, själv är jag böjd åt att tro på magplatta. Intressant är det i vilket fall som helst att man tydligt ser att pärlsnörningen bara är dekorativ eftersom man skymtar det riktiga snörbandet under.


Jag tycker också om den enkla elegansen över kragen. Min tanke är att börja med liknande krage och manschetter, sedan kan man ju alltid göra andra att variera med.