Sy en skjorta, del 2

Nu har jag fållat 10 meter linne! Det tog ungefär 15 timmar och fallen blev faktiskt snyggare ju längre jag kom. Jag fick tipset att man kan stärka fållen innan man syr den för att att det ska bli mer precist, sedan tvättar man ur det när man är klar, men jag hade redan börjat när tipset kom. Men det kan ju vara bra att hålla i minnet för framtida bruk. Ändarna på ärmarna är inte fållade utan bara kastade. Arnold nämner inget om kastade sömmar, men för min egen sinnesfrids skull så gjorde jag det ändå. Efter det så klippte jag ut halsringningen. Många av skjortorna i ”Patterns of Fashion 4” har bara en slits, men den här skjortan har en mycket långsmal oval, men en 16 cm långa slits mitt fram. Jag kastsydde runt urringningen och fållade slitsen med lika smala fållar som på resten av skjortan.

Axlar är förstärkta med ett trapetsformat bit tyg, bredast vid axeln. Långsidorna har 0.5 cm invikt och är sedan fastsytt på avigsidan så att sömmen syns på utsidan. Kortsidorna döljs av kragen respektive ärmarna, så de behöver inte vikas in. Originalet är sytt med fin linnetråd, men jag använder bomull.

 

Kragen består av en rektangel som är vikt på mitten längs långsidan så att den färdiga kragen blir 4 cm hög. Halsringningens ”hörn” lämnas släta, men bak- och framstyckena rynkas så att den passar kragen. Kragen sys fast från rätsidan så att dekorativ söm bildas. Den har också ett mer praktiskt syfte då den håller effektivt håller reda på rynkorna. Originalet sys med linnetråd, men jag har använt knapphålssilke.

 

Om jag får saga det själv så tycker jag att det blev riktigt tjusigt.

 

Kragen avslutas med att sömsmånen vikts in mot varandra och sedan har jag sytt ihop med kastsöm. På insidan är sömsmänen invikt och fastsydd så att traskanten i urringningen är helt dold. Mitt bak på kragens insida har jag broderat ett ”J”. oroginalet har ett ”C” för Claes, så jag tyckte det passade bra.

 

 

Slitsen mitt fram avslutas med ett litet “spindelnät”. Återigen så är det både dekorativt och praktiskt. Slutpunkten på en slits är ömtålig och på flera andra skjortor i ”Patterns of Fashion 4” så har den slitits upp. Den lilla spindelväven förstärker denna ömtåliga punkt. Jag sydden den med knapphålssilke och ”vävde” nätet för att sedan täcka trådarna med knapphålsstygn.

Slutresultatet blev inte riktigt lika elegant som originalet, dock…

Nästa inlägg; ärmarna!

Sy en skjorta, del 1

I dag klippte jag ut och började sy en 1600-talsjkorta. Mösntret är baserat på ett mönster i Patterns of Fashion 4 av Janet Arnold och återfinns på sidorna 74-75. Basmönstret för skjortor höll sig ganska konstant mellan 15- och 1700-talet och all mönster efter bevarade exemplar som jag sett har haft denna konstruktion: En lång rektangel formar livet, mindre rektanglar ärmarna och en liten kvadrat bildar en kil under ärmen. Små rektanglar bildar krage och manchetter. Det finns naturligtvis skillnader i måtter och detaljerna mellan olika skjortor. Att jag valde just den här skjortan beror på flera orsaker.
　

Rätt tidsperiod. Originalskjortan bars av amiralen Claes Bielkenstierna när han dödades 1659.

　
Den är svensk. Jag tycker att det är roligt att sy kläder efter mönster som faktiskt burits i Sverige.

　
Den är enkel. De flesta bevarade skjortor har bevarats just för att de är dekorerade med broderier och spets. Livrustkammaren har lite andra kriterier för sina sparade plagg, som till exemple att någon har blivit dödad när man bar det. Just den här skjortan är visserligen en adelsmans skjorta, men också en skjorta för vardagsbruk. Ändå har den flera intressanta detaljer som till ett exempel en liten spindelvävsdesign i halsslitsen. De har ett praktiskt ändamål då det förstärker en svag punkt,men är också dekorativ.

　

Originalskjortan, komplett med blodfläckar.
Livrustkammaren 21454 (5793:1)
 

Jag syr skjortan i skjortlinne och den kommer att sys helt för hand. Det är naturligtvis fullt möjligt att sy den på maskin, men jag tycker om att sy för hand och jag vill ha ett portabelt syprojekt. Så långt jag kan kommer jag att följa originalmönster och sömnadssätt, men med vissa skillnader. Eftersom jag inte hade tillräckligt med linne så blir min skjorta kortare, 100 cm lång i stället för ca 120. Originalärmarna är ca 89X64 cm men eftersom J har längre armar så är de förlängda till 67 cm. Kilen är lika stor som originalet, 8X8 cm. Krage och manchett kommer också att klippas efter Js mått för passformens skull. Eftersom alla mönsterdelarna består av raka stycken så ritade jag upp mönstret direkt på tyget.

　

Dags att klippa. Katten Spiff hjälpte till genom att agera tygtyngd.
 

Originaltyget var bara 100 cm brett och dess fulla vidd har utnyttjas till skjortlivet, vilket också medfört att man kunnat utnyttja stadkanterna. Moderna tyger är vidare och stadkanterna ser annorlunda ut, så i stället har jag valt att fålla hela skjortlivsdelen med en smal fåll. Jag kommer också att kanta ärmlängden på samma sätt. På originalskjortan så har man sådana smala fållar där det inte finns stadkanter. Orignalets fållar är dock väldigt smalla, ca 1.5 mm. Så duktig på att sy är inte jag, så mina blir ca 2.55 mm.

　

Nu väntar en hel massa fållning. När det är klart så återkommer jag med ett inlägg om kragen.

　

Läs mer

The Costume Historian diskuterar skjortor och syr en.
En annan enkel skjorta
　
En bevarad skjorta i England som liknar Claes Bielkenstiernas.