torsdag 17 oktober 2013


Gallery of Costume, Manchester

I juli 2013 var jag på världens största vetenskapshistoriska kongress, ICHSTM (International Congress of History of Science, Technology and Medicine). Den handlade i och för sig inte så mycket om kläder, men det fanns absolut sessioner som var intressanta även i anslutning till ett dräkthistoriskt/textilhistoriskt perspektiv. Jag gick bl a på en som handlade om familjens och hushållens betydelse i vetenskapshistorien, och en som handlade om olika sätt att i praktiken återskapa historiska, vetenskapliga experiment. Jag såg också en grupp som gör en slags dramatiserade vetenskapshistoriska föreställningar, mestadels för skolor. Där handlar det dels om att ge en bild av dräkt och stämning från tiden, men också om att problematisera hur vi förhåller oss till vetenskaplig auktoritet. Här kan man läsa mer om de dramatiserade föreställningarna; en av dem handlar om 1600-talet. Den jag såg hette "The Tables turned" http://www.bshs.org.uk/category/outreach-and-education/outreach-and-education-projects


Manchester har också haft en enormt viktig roll som produktionsplats för textilier, inte minst under 1700- och 1800-talen. På stadens industri- och vetenskapshistoriska museum Museum of Science and Industry kan man t ex se all tänkbar utrustning som fanns i textilmanufakturer och textilindustrin. En sak jag började fundera över, men som jag inte hunnit ta reda på svaret till är frågan om det bara är i Sverige som vi har en tygkvalitet som bennämns just ”manchester”. På engelska heter det ju något helt annat (corduroy). 

Det finns också ett dräkthistoriskt museum, Gallery of Costume i Manchester. Det fanns dels en permanent utställning, och några tillfälliga. En av de tillfälliga ägnades Dior, och innehöll både plagg och foton. 

En del av museets samling kommer från samlaren och dräkthistorikern C Willett Cunnington. Han skaffade mängder av plagg, främst från 1800-talet, visade upp dem, föreläste och skrev böcker. Ursprungligen var han läkare, liksom hustrun Phillis och tillsammans ägnade de sig mer och mer åt dräkterna. Inte sällan visades plaggen på levande modeller. Cunningtons dräkthistoriska teorier har kritiserats mycket, han drog starkt psykologiserande, generella slutsatser som kvinnans roll i kulturen med utgångspunkt för hur han tolkade kläderna. Cunnington var mestadels fokuserad på stilmässig utveckling, och den satte han alltså i relation till kvinnors känslor och position i samhället. 

Costume Gallery ligger i en vacker 1700-talsbyggnad, Platt Hall, och det finns en del plagg som använts av husets ägare under 1700-talet i utställningen. Bland annat skor och västar. 


Västen ovan och skorna har tillhört Thomas Worsley (1739-1809), ägare till Platt Hall.

Jag tittade lite extra på 1600- och 1700-talsdelarna av utställningen. 1600-talsdelen hade visst fokus på broderi och dekoration. Bland annat visades ett intressant projekt där ett klänningliv (bodice) återskapats endast digitalt. Det rörde sig om ett ganska i skärningen ganska typiskt 1660-talsliv, men med ett ovanligt broderi där svarta pärlor och paljetter broderats i fjädermönster.


Överst syns originalet, den under bilden visar den digitala rekonstruktionen.

Ett annat plagg med vackra broderier var en italiensk, långärmad tröja med långa skört. Den har broderi med s k "scroll"-mönster, dvs slingrande, täta blomornament. Lite liknande sådana man kan se i medeltida handskrifter.


En annan dekorationsteknik som visades var en sen 1600-talströja i målad bomull, det var monokromt bemålat i ett mönster som mycket liknade svartsticksbroderi. Bilden blev väldigt mörk, men det är så pass intressant att ni får den ändå:


Det fanns även en vit broderad damtröja, av lite tidigare modell. Förutom ”scroll”-mönstret med blommor var även paljetter påsydda. Denna gick det även att fota bakifrån, men givetvis genom glaset så ni får stå ut med lite reflexer.


Tröja i vitt siden med broderier, vy bakifrån och framifrån.

Det fanns också lite mindre plagg och accessoarer som kragar, med exempel på de ”bollar” som kan avsluta snörband och andra band. Spetsarna är som ofta vid denna tid mycket arbetade, vackra och välgjorda.



 Utställningen innehöll också ett rött benat liv i satin, daterat till 1620-40-tal. Livet, eller korsetten, är snört i fram. Det kan hända att detta var gjort för att synas eftersom det är dekorerat och just rött.  


Som avslutning blir det något som inte just är 1600-tal, men snarare en installation av en konstnär som heter Susie MacMurray, betitlad "Widow". Det är en klänning, i drygt naturlig storlek, som består av "adamantium spikes" på nappa. Den var fantastisk tycker jag!


Har ni vägarna förbi Manchster är museet väl värt ett besök! Det fanns också ett litet café med gott te och goda, hembakade kakor.