Lärda vid drottning Christinas hov.

Lärda vid drottning Christinas hov

Isaac Vossius

Drottning Christina är på många sätt en intressant och fascinerande person, och det finns mycket litteratur som behandlar henne och hennes regeringstid ur olika synvinklar. Jag tänkte i en mini-serie presentera några av de lärda och intellektuella som hon systematiskt bjöd in till hovet för att skapa ett hov av modernt, europeiskt snitt. Det fanns också något av ett praktiskt skäl till att anställa bibliotekarier, filologer, filosofer, dansmästare och andra humanister. Både Gustav II Adolf och drottning Christina själv utökade samlingarna väsentligt, dels genom krigsbyten, men också genom ett intresse för att samla och skapa kuriosakabinett och andra typer av samlingar. Det behövdes kompetens för att ta hand om, och bearbeta dessa samlingar i vetenskapligt syfte.

Drottning Christina framställdes gärna som konsternas och vetenskapens beskyddare, allegoriskt kunde hon framställas som Minerva, t ex i skulptur och bild.

Denna byst finns i Kristina-salen, Uppsala slott och föreställer drottningen som Minerva och/eller Pallas Athena. Foto: Sofia Holmgren. Titta gärna på Sofias fotoblogg!

En av de välrenommerade och kända humanister som anställdes av Christina var Isaac Vossius. Han föddes 1618 i Leiden, Holland och dog 1689 i Windsor, England. 1648 anställdes han som bibliotekarie. Familjen hade varit tvungen att flytta runt några gånger, pga religionsförföljelser och fadern Gerhard Vossius misstänktes vid ett tillfälle för kätteri. Tiden var orolig och liknande öden var vanliga.

Bilden föreställer Gerhard Vossius, Isaac Vossius far då jag inte lyckats hitta någon bild på Isaac själv. Foto: Wikimedia Commons

Isaac Vossius reste mellan 1641 och 1645 till Italien, Frankrike och England, en sådan resa var en vanlig del av de lärdas bildningsgång. De som hade råd och möjlighet gjorde en resa för att träffa andra lärda, men också för att bli introducerade i olika nätverk och träffa inflytelserika personer. Det kombinerades gärna med samlande och inköp för den som hade ekonomisk möjlighet. Efter resan anställs han i Amsterdam som historiograf och bibliotekarie, men väljer alltså snart att resa till Sverige på drottningens inbjudan. När Vossius anländer till Christinas hov blir han förutom bibliotekarie också Christinas lärare i grekiska.

Tillvaron vid hovet var inte problemfri, Vossius hade upprepade konflikter med en annan filolog, fransmannen Claude de Saumaise (eller Claudius Salmasius) som också var anställd av drottningen.

Vossius räknas alltså som en av tidens ledande filologer, och det kan vara på sin plats med en kort förklaring av vad en filolog sysslar med. Filologi är språkforskning som är inriktad på textstudier, kulturhistoriska studier av språk eller jämförande språkforskning t ex. Ämnesområdet växte under 1500- och 1600-talen och man var intresserad t ex av språkens historia och släktskap, Bibelns språk eller etymologi (läran om ords betydelse och historia). Andra välkända filologer som spelat stor roll för områdets etablering är Erasmus av Rotterdam, Julius Caesar Scaliger och hans son Joseph Justus Scaliger, samt senare även bröderna Jacob och Wilhelm Grimm. Filologi var inget renodlat universitetsämne vilket innebär att utövarna kunde finnas på olika håll, om man ser till den ämnesmässiga eller yrkesmässiga tillhörigheten kunde de vara bibliotekarier, professorer i teologi, statskunskap eller historia osv. Filologer publicerade gärna analyser och jämförelser av olika språk, ordböcker, verk som behandlar tolkning av språk och liknande verk. En av de första svenska ordböckerna En svensk ordabok skapades t ex av Jesper Swedberg som var professor i teologi, och blev biskop i Skara. (Dock trycktes inte ordboken under Swedbergs livsstid utan först 2008). Till Isaac Vossius skrifter hör De septuaginta interpretibus (1661) och De poematum cantu et viribus rhythmi (1673). Vossius arbeten behandlar alltså tolkningen av Septuaginta (den äldsta grekiska översättningen av Gamla Testamentet) respektive "Om dikters sjungande och rytmens krafter". Den sistnämnda användes även i musikteoretisk undervisning vid Uppsala universitet i slutet av 1600-talet.

En av de märkligaste episoderna i samband med Vossius vistelse i Sverige tycker jag är det som hände i samband med att drottningen abdikerade. Hon belönade då vissa av sina anställda genom att ge dem objekt ur samlingarna. Isaac Vossius fick ett av de mest märkvärdiga manuskripten; Codex Argenteus, också känd som Silverbibeln. Helt säkert var Vossius mycket intresserad av den eftersom det är en av de äldsta och främsta urkunderna på ett germanskt språk. Texten är en översättning av de fyra evangelierna till gotiska, själva översättningen är utförd på 300-talet medan skriften är gjord i början av 500-talet. Skriftens namn kommer av att den till stor del är utförd med silverbläck. När Vossius återvände hem till Holland utfördes edition av skriften av Vossius morbror Franciscus Junius, utgåvan trycktes 1665. Men i början av 1660-talet köpte Magnus Gabriel de la Gardie tillbaka Codex Argenteus från Vossius, och den donerades till Uppsala universitet. (Den ganska dramatiska historien om detta manuskript kan få en egen bloggpost senare!) Jag har alltid undrat över varför Vossius, som rimligen måste känt till skriftens vetenskapliga värde, och som var intresserad av äldre manuskript överhuvudtaget gick med på att sälja den. Men kanske var det med honom som med humanister i alla tider, behovet av pengar och en god relation till en välvillig köpare eller mecenat övergick det mesta!

Tips för vidare läsning: Sven Stolpe har skrivit en klassisk biografi över drottning Christina, som delvis anses problematisk men är läsvärd. Mer modern forskning kring drottning Christina och kretsen kring henne har bedrivits av bl a Susanna Åkerman och Marie-Louise Rodén, leta gärna efter titlar av dessa på bibliotek, t ex Queen Christina of Sweden and her circle av Åkerman, eller Drottning Christina en biografi av Rodén. Peter Englund har även skrivit en kort biografi över drottning Christina; Silvermasken.