Sy en 1630-talsklänning, del 2: Mönstret

Att ha ett mönster är bra och vill man inte rita upp det själv så finns det hör mönstret från Reconstructing History.

Man kan också inhandla det från Handelsgillet. Själv så gör jag mina mönster själv. Då kan man förstora upp mönstret rakt av ifrån boken och sedan göra ändringar i passformen. Men eftersom jag har ett redan inprovat mönster för en 1700-talskorsett så valde jag att använda det som grunden till mitt mönster. Det kanske låter lite underligt, men basformen på snörliv höll sig ganska konstant från slutet av 1500-talet och 200 år framåt. Min 1790-talskorsett slutar strax ovanför midjan som det här 1600-talslivet och vinkeln på axelbandet är rätt. Så jag ritade helt enkelt upp halva korsetten på papper och använde det som bas. Originallivet har mindre mått än vad jag har, så även om jag utgick från dem, så litade jag mest på vad jag tyckte så rätt ut.

Det ”nya” mönstret är de svarta linjerna originalmönstret är den prickade blå. De blå och röda partierna ska dubbleras med tagelväv av två olika kvalitéer. Eller rättare sagt, så är det i originalmönstret. Eftersom jag bara hade en sorts tagelväv hemma så använde jag samma linnekanvas som foderlivet är gjort i. Detta innebär att livet har två, tre eller fyra lager tyg och dessutom extra bening.

Jag gjorde ett fel när jag ritade upp mönstret och det är att jag placerat snörningspanelen kant i kant med framstycket. Tittar man ordentligt på mönstret och på röntgenbilderna så ser man att snörningspanelen är lagd ovanpå framstycket och fastsytt ungefär där de snedställda bene är. För min del så spelar det mindre roll eftersom jag ändå måste göra ändringar fram för att få till en bra passform. Snörningspanelen är nämligen på tok för låg för att ge något som helst byststöd. Som jag nämnde i förra inlägget så bars det antingen en separat magplatta eller ett snörliv under, men eftersom vi är ute på spekulationsmark i vilket fall som helst så beslutade jag mig helt enkelt att förlänga framstycket och höja det i stället för en separat snörningspanel. Samt att bena upp det ordentligt, eftersom jag är storbystad och behöver stödet.

Första provningen:

Var snälla och ignorera den skrynkliga, skeva och felvända särken,

Bakstycket behöver göras smalare och axelbanden kortas.

Andra provningen, nu med ben och förstärkta partier. Livet är hopsytt för provningen, men de sömmarna ska sprättas upp och kläs med yttertyget innan det sys hop permanent. Benen är plastvalben inköpt på rulle. De är mycket smalare än originalets valben, så jag har sytt flera beningskanaler i stället.

Fortfarande en aning för vid över ryggen.

I nuläget så är livet inte helt åtsnört fram, vilket är medvetet. Erfarenheten har lärt mig att det kommer att gå så småningom och sitter det för bra nu så kommer det att bli för stort så småningom.

Riktigt så urringat när klänningen är klar kommer det inte att bli. Yttertygets magplatta ska benas upp och ger då lite extra stöd och det kommer också själv grundlivet att göra när den snörts åt ordentligt.

Yttertyget är i lila taft med rosa skimmer. Det syns inte riktigt här, men här är i alla fall yttertygets förlängda delar. Sex kilar ska sys i för extra höftvidd.

 

Här syns det rosa bättre, men har en kallare ton i verkligheten.

 

 

Nu ska yttertyget monteras på foderlivet, sedan så ska ärmmönstret ritas upp.

Sy en 1630-talsklänning, del 1: Planering

Efter avslutad skjorta så återvänder jag till min egen garderob och det är dags att ta itu med klänningen. I normala fall så skulle jag ha gjort ett snörliv, men jag har valt att sy min klänning med det här livet som förlaga:

Liv i silkessatin med ett slitsat mönster och uddslagna kanter. Victoria and Albert Museum

Det är daterat till 1630-talet och man kan hitta mönstret till den i både i Norah Waugh’s The Cut of Women’s Clothes och Seventeenth-century Women’s Dress Patterns, Book 1 av Jenny Tiramani och Susan North. Den sistnämna boken är att föredra, där finns mönster, sömnadsbeskrivning och rikliga mängder med bilder. Det fina med det här livet är att den har ett  inbyggt snörliv den har ett inre dubbelager av linnekanvas, ytterligare förstäkt med tageltyg och valben.

Den här stilen var populär under hela 1630-talet och bestod av det jackliknande livet, en magplatta och kjol. Den kunde varieras med mer eller mindre dekorationer och olika varianter av krage och manschetter. Vidden över höfterna skapas med hjälp av kilar, men ibland tycks man bara ha lämnat den med slitsar, så att det ser ut som flikar i stället.

 

Buren utan krage och med särkens ärmar uppvikta som manschetter.

Greveparet av Bedford av Anthony van Dyck

 Henrietta Maria av Englan, Karl I drottning, blev avbildad i den här typen av dräkt flera gånger.



Henrietta Maria av Anthony van Dyck, 1632

Henrietta Maria av Anthony van Dyck

Henrietta Maria av Anthony van Dyck, 1633

Grevinnan av Elgin av Cornelius Johnson, 1638

Adelsdam, Daniel Mytens skola

Själv blev jag väldigt förtjust i den här versionen:

Grevinnan av Carnarvon av Anthony van Dyck, 1633-35

Jag har funderat en del på om det är en vit magplatta eller särken man ser, själv är jag böjd åt att tro på magplatta. Intressant är det i vilket fall som helst att man tydligt ser att pärlsnörningen bara är dekorativ eftersom man skymtar det riktiga snörbandet under.

Jag tycker också om den enkla elegansen över kragen. Min tanke är att börja med liknande krage och manschetter, sedan kan man ju alltid göra andra att variera med.

Sy en skjorta, del 4

Skjortan är nu klar och både jag och J är nöjda med den. Eftersom det är det allra första plagget för honom i 1600-talsgarderoben, så blir det inte några tidsenliga bilder. Jag tror att det kommer att se mycket bättre ut med rätt kläder! Jag har en vag känsla av att ärmarna är för långa, men å andra sidan så är de lika långa som originalskjortan och J är betydligt längre än 1600-talsmannens genomsnittslängd. Med rätt jacka så kommer det förmodligen se bra ut. För tillfället så är det bomullsband i skjortan, men de ska bytas ut till linne. Jag var ganska orolig att kragen skulle bli för trång, men den är snarare för stor. Eventuellt så måste jag göra den lite mindre. Hela skjortan är sydd helt för hand och påbörjades för två månader sedan, men då har jag inte bara sytt på den, utan också arbetat med andra projekt.

Manchetterna är gjorda på samma sätt som kragen, förutom att ärmen är jämnt rynkad och manchetten har två knapphål för knytbanden.

 

Slitsen i ärmen har en liten tvärslå, 0.5 cm lång i knapphålsstygn för att förhindra att den slits upp.

 

Nu behöver det inskaffas svart ylle och mönster för en herrdräkt från mitten av 1700-talet. Själv ska jag sy en 1640-talsklänning. Har ni gillat den här sydagboken? Vill ni ha en för klänningen också? Och vad syr ni själva på?